En bok om livsglädje del 3

Så jag satte mig ner och började drömma mig framåt. Till sommaren 2019

Brevet till en älskad vän.

Tack för ditt brev, det var så roligt att höra av dig, jag mår bra. Jag har flyttat tillbaka till min födelseort för ca 2 år sedan tillsammans med min dotter. Ett år senare flyttade också min son närmare.

Jag arbetar i ett sysselsättningsteam i vår kommun, där vi stöder och hjälper arbetslösa att hitta en bra lösning, komma ut i arbetslivet, hitta sin plats i samhället och vi försöker också motarbeta marginalisering. Vårt team är fantastiskt, det känns som om precis rätta människor har sammanstrålat för att tillsammans hitta unika och fungerande lösningar.

Vår familj hyr ett hus vid havet, med en härlig trädgård, brygga, båthus och en roddbåt vi använder då vi brukar lägga nät. Jag har en ateljé i samband med vårt hem där jag målar, syr och återvinner produkter som redan trott deras livscykel är förbi. Tji fick dom! Jag har också börjat skriva en bok, berättar senare om vad och så klart när den kommer att lanseras.

bilden tagen från www.lily.fi 

bilden tagen från meillakotona.fi

Vi sitter ute i trädgården om sommarkvällarna, röker fisk, hör humlor flyga förbi, en stilla bris söker sig in mellan äppelträden och för med sig en doft av havet som kluckar mot stranden. Fiskmåsarna tjattrar längre bort och ett svanpar med sina ungar simmar ofta förbi båthuset eller tar skydd där under stormiga nätter. Den gamla tanten i grannhuset sköter sina blomrabatter sjungande med en stor halmhatt på huvudet, vi hjälper henne med gräsklippningen, hon å sin sida bjuder på gudomlig äppelpaj och sommardricka.

Om morgnarna då den fantastiska solen stiger upp, blir jag alltid lika stum av vilken otrolig tur vi hade som hittade huset vid havet, det känns som om solen alltid når oss först med sina värmande strålar då hon sträcker på sig för att famna dagen. Min dotter leker indian med sina vänner, hon är brunbränd och hennes långa ljusa hår fladdrar i vinden. Hon skrattar och vinkar glatt med krigsmålning över hela kroppen, precis då jag öppnar de stora altandörrarna för att släppa in värmen i huset. Jag tassar omkring barfota på de slitna trägolven, nynnar för mig själv, klappar hunden, smeker katterna, ser mig i spegeln och ler.

Min son kör in på gården i en av bilarna han just bytt motor på och ropar titta mamma, nu funkar den precis som den ska. Han slänger sig ner i en av trädgårdstolarna och slöar en stund innan vi ror ut för att lägga näten. Vi konstaterar att imorgon får vi fisk. Mycket fisk.

bilden tagen från porvooninfo.fi 

bilden tagen från meillakotona.fi 

Jag ser mej omkring medan sonen ror mot stranden, havet som ligger spegelblankt med flötena guppande glatt på ytan, ungarna som leker i trädgården. Viivi skäller glatt vid havsstranden och katterna ligger utsträckta på de bästa grenarna i äppelträdet. Nu hör jag också ett doft brummande då mannen i mitt liv kurvar in på gården på sin motorcykel efter en lång arbetsvecka. Min släkt och vänner finns nära. Och framför allt mina älskade barn.

Bilden tagen från meillakotona.fi

Jag känner en frid jag inte känt på länge. Jag är lycklig!

**********

Då jag slutade skriva kände jag ett obeskrivligt lugn inom mig, handen krampade efter allt skrivas, men hjärtat sjöng och jag fick känslan av att min dröm inte alls vore omöjlig att nå. Kanske inte år 2019, men i något skede. 

Att skriva för hand fick det också, åtminstone för mig att kännas som mera verkligt, det fick mig att varva ner, koncentera mig bättre och glädjas över hur min egen handstil ännu också beskriver mig (i dagens läge då allting skrivs på dator) och texten kändes direkt mera personlig.

Jag rekommenderar den här resan till var och en som kanske skulle må bra av att stanna upp och fundera en stund, sitta ner och drömma sig bort, låta tankarna flyga, fantasin flöda. Eller så kanske du lever din bästa tid i livet JUST nu och bara skriver ner det, rätt och slätt, glad, lycklig. Livet är vad vi gör det till <3