.

.

sunnuntai 6. lokakuuta 2019

Vitrinskåp

Jag har funderat på att sälja en hel del av mina möbler så man inte ska behöva släpa dem den från lägenheten då vi flyttar. Nå inte nu alla, men de som behöver få ett nytt hem 😀. Idas soffsäng, ladugårdsdörrarna, vitrinskåpet, dubbelgungstolen och eventuellt ett av skåpen i köket. 

Men utan vitrinskåp kan jag inte vara för har en hel del porslin som jag inte nämns sälja, bla. sådant som jag ärvt eller som annars är i användning, om inte annat så vid födisar och högtider. 

Så.

Jag hittade ett förmånligt skåp på nätet som tidigare funnits i en skola och efter att ha pratat med gubben som sålde det så köpte jag skåpet. Nu står det där i huset och väntar på att bli putsad och fylld med alla mina attiraljer. 


Jag blev direkt förälskat i skåpet. Det är inte för stort, inte för klumpigt, har rätt färg och doftar gott. Eventuellt sätter jag en tapet på bakväggen, men det kan jag bestämma mig för först då det står på sin plats i köket.

F*n, jag är VERKLIGEN på G 😂.

Ytremont



Ungdomsföreningen gav klartecken till att lägga laminat i nedre våningen. Och jag får själv, inom en viss budgetram, välja hurdant golv jag vill ha. Så nu har jag surfat runt en del och kommit fram till att det skulle passa bra med ett golv som påminner om riktigt trägolv.

Imorgon bär det i väg upp till Varutjänst för att se hur dant urval de har. 
Bilderna tagna från www.taloon.com 

Laminaatti Kronoflooring Castello Classic 1-sauva tammi Gunslinger 8 mm

 Laminaatti Kronoflooring Selection Clic Jalava Canada lauta 6 mm 3.23m²/pak     Laminaatti Kronoflooring Eurohome Loft 2-sauva tammi Outback 8 mm

Jag gjorde dessutom själv ett inköp, hittade en tapet som jag tänkte skulle passa på en av väggarna i köket. Så nu är det bara att vänta på att den anländer och sedan börja tapetsera. 
Köpt från www.karkkainen.com 


Och så ska jag måla trappan upp till övre våningen med en färg i ljusgrått hade jag tänkt.


Gardiner

I dryga två års tid har jag inte haft behov av att fundera på gardiner. Fönstren i kyrkan medförde att jag borde ha sytt om gardinerna så de skulle passa och det tänkte jag inte ge mig in på.
Men i de vackra fönster har man inte heller behövt gardiner och vi har bott högt upp där det inte finns någon insyn.


Nu fann jag mig ändå plötsligt sittande i vardagsrummet med gardinerna, som varit nerpackade i rottingkistan i över två år, i mina händer. Jag kände glädjen bubbla i mig då jag hiplade på de tjocka linnetygen och så hittade jag julgardinerna som jag alltid tyckt så mycket om. De kommer att bli perfekta i köket då vi flyttar in.



"Anna talon puhua"

Jag lärde mig för länge sedan detta talesätt gällande gamla hus. 

Ett gammalt hus har funnits länge. Längre än du och de dina. Sett höstar, sett vårar. Lyssnat till skratt, till sorg och förtvivlan. Skyddat dem som bott där mot regn och hårda vindar, värmt dem under köldkalla vintrar, svalkat dem under heta somrar. 

Ett sånt hus förtjänar enligt mig både respekt, kärlek och tillsyn. Och framför allt borde man stanna upp och lyssna vad hon har att säga. Ni vet den där känslan då man för första gången stiger in i ett hus, då man tar till sig de första intrycken, ljuden, dofterna och harmonin. De finns där, lever mer eller mindre i bakgrunden och får en att slappna av, att vilja stanna längre eller så blir man obekväm och får en att vilja svänga om redan innanför dörren.

Då jag för första gången steg in i Furustugan (jo, vi skall flytta till den lilla vaktmästarstugan vid Furulund) hann jag inte tänka så mycket annat än att detta kunde vara något för oss. Men eftersom jag fick nyckeln direkt för att i lugn och ro kunna mäta och fundera så åkte jag tillbaka dit senare samma dag och satte jag mig på golvet i vardagsrummet för att bara lyssna.


Regnet smattrade mot fönstren, vinden blåste kring knutarna, det knäppte i väggarna, men omkring mig kände jag. Tystnad.

En avslappnande tystnad där själen vilar, där man egentligen inte tänker på något utan känner frid och ro. Där man får känslan av att här kunde man krypa upp i soffan under en varm filt, med en bra bok och en kopp hett te, blicka ut över sjön och glömma all världens sorger och bekymmer.

Fast golvmattan borde bytas.

Och hur skulle jag kunna övertyga min närmaste släkt och vänner att jag behöver hjälp med att flytta  mina grejer 😅?

Men huset sade jag behöver dej och jag tror du behöver mej. 

På den vägen är vi.

Vi ska flytta


Vi har trivts väldans bra här på kyrkvinden, med skolan, naturen och bya-centrum på gångavstånd. Inga stormar ha kunnat orsaka sömnlösa nätter innanför de tjocka stenväggarna och det har alltid varit glädjande att se de stora kyrkfönstren upplysta och lyssnat till mjuka toner av musik och sång som sökt sig upp till vårt hem.

Men allt har sin tid och saknaden till att ha en egen liten gårdsplan att greja på, att inte behöva trampa upp och ner i höga trappor 😅 och att få känna huset leva med årstiderna har så småningom växt fram. Att dessutom doggen har väldigt svårt att gå ner i trapporna och fallit flera gånger gör inte saken bättre.

Det kom ändå liksom lite puskista, möjligheten att flytta in i en liten stuga med utsikt över Dragsfjärden där simstranden är typ 100 m bort. Flera av mina vänner har redan sagt att de gärna kommer och "istuu iltaa" på sommaren, vi kan gå ner till stranden i bara simpparen och handuk för att ta oss ett kvällsdopp och varför inte också ett morgondopp :). Det känns också bra att ge Ida möjlighet att bo på cykelavstånd till flera av sina kompisar som blivit jätteglada att vi flyttar till Kärra. 

Att vägen till jobbet och till Idas skola blir lite längre är heller inget problem. Vi bodde ca. 9 km från stan i Kokkola och det var helt naturligt att ungarna tog bussen till skolan och att man själv körde in till stan på jobb. Ja och under de senaste åren där så var min arbetsväg ca.100 km/dag, så den här sträckan är betydligt kortare 😂.

Att sånt. Vi lever i spännande inredningstider hör ni 😂 så ni vet vad ni har att vänta i alla mina inlägg.


lauantai 10. elokuuta 2019

Att möblera om

Jag gillar att inreda och möblera om hemma.
Allra bäst är det att möblera om själv där man inte behöver involvera andra människor. 


För det KAN ju hända att man måste flytta på möblerna som redan släpats från ett ställe till ett annat, att man måste ändra på färgskalan, att man måste gräva i sina inredningsgömmor för att hitta pricken på i:et, att pricken på i:et behöver flyttas några cm, att man sen ändå inte borde ha gjort förändringen osv. 

Ja, "små" detaljer som kanske kan få någon som satt sin dyrbara tid till att komma och hjälpa börjar invärtes pärkla och svära över det förbannade projektet. Och då börjar man själv gå upp i varv och ingenting är roligt mera.


Idag skall vi flytta dotterns rum TILLBAKA upp på övre våningen och jag skall få sovrummet nere där det från tidernas begynnelse fanns. Igår kväll mätte och planerade vi här hemma för hela slanten och dottern har så här långt önskemål som troligtvis går att förverkliga. Men man vet ju aldrig....

Sen kontaktade jag systra mi, för det här projektet kan på inga vis förvekligas för egen maskin i sin helhet. Jag hade redan långt tidigare förvarnat henne om vad som är i antågande, så nu ställde hon "bara" frågan vad som ska bäras.

Ja.....dotterns säng, hyllor och bord skall upp. Och min säng och de två stora skåpen skall ner. DE skåpen som på millin gick upp i trappan. Nå, ner kommer man alltid. Om man inte fastnar förstår.

Innan dess skall alla små ratiraller, kläder, leksaker mm. packas, byrån i tamburen tömmas och flyttas osv. OCH SÅ VIDARE!


Här några bilder på hur vardagsrummet blev. Fast nu är det en exploderad krigszon här. Och i kyrkan ställer dom igång till bröllop.

Skall för säkerhets skull köpa några cider. Vi kan behöva dem. 






Chokladmousse LCHF

Här kommer på begäran receptet på den chokladmousse jag brukar laga. Receptet är från första början tänkt till glass, men jag gillar den ännu bättre som mousse.

Den här satsen blir ganska stor, så man kan bra halvera den om man vill. Den är gjord på sötningsmedel, men kan säkerligen också göras på socker.


  • 200 gr mörk choklad (minst 70%, denna finns åtminstone i K-butikerna)
  • 1 pkt Philadelphia-ost (a 200 gr)
  • 2 dl sötningsmedel (eller motsvarande mängd annat sötningsmedel/socker)
  • 1 burk kvark (ca 2-3 dl)
  • 4 ägg
  • 5 dl grädde
  • Vaniljkoncentrat enligt smak och tycke (denna beställd från https://www.matsmart.fi/ ), finns även i vanlig butik.

1. Smält chokladen i vattenbad
2. Skilj ägg-gulorna från vitorna
3. Blanda osten och sötningsmedlet
4. Blanda i ägg-gulorna och den smälta chokladen i smeten, vispa om ordentligt så smeten blir jämn och fin
5. Tillsätt vaniljkoncentratet
6. Vispa äggvitorna till hårt skum och rör försiktigt ner skummet i smeten
7. Vispa grädden hård och rör ner den i smeten.
8. Smaka av och tillsätt vid behov vaniljkoncentrat
9. Förvaras i kylen i sluten burk


OBS! Kan även användas på följande sätt:

1. Citronmousse - lämna bort chokladen och tillsätt i stället saften och skalet från 1-2 citroner.

2. Hallonmousse - lämna bort chokladen och tillsätt frysta hallon (och eventuellt lite citron) i smeten. Bör ätas ganska snabbt eftersom hallonen tinar och det bildas mycket vätska.

3. Vaniljmousse - lämna bort chokladen och tillsätt tillräckligt med vaniljkoncentrat och eventuellt äkta vanilj.

Finns säkert också flera möjligheter som jag inte ännu testat.

Kan även frysas in i alla ovan nämna fall och ätas som glass.

Hoppas ni gillar den 😃

tiistai 30. heinäkuuta 2019

Vem är jag - del 2

Jag skrev tidigare om hemuppgiften jag fick av arbetsplatspsykolog C vid mitt senaste besök, där jag skulle fundera kring frågorna Vem jag är, Vad jag behöver och Vad jag vill.

Imorgon skall jag träffa C igen, så under en veckas tid har jag nu till och från funderat kring dessa frågor och idag satte jag mina svar till pappers.

Först oroade jag mig över hur jag skulle formulera mig, eftersom jag ofta har miljoner tankar som susar runt i huvudet, men konstigt nog så flödade texten som rinnande vatten och jag hade skrivit klart på ca en halvtimme. Vilken lättnad jag kände då jag såg allt framför mig, det var precis som jag tänkt mig. Och det var inte alls svårt att plocka bort och förbise alla de roller jag har och alla de förväntningar alla andra har. Det var en skön känsla att tänka bara på mig själv, det var en tid sedan kan jag säga.

Kuvahaun tulos haulle vem är jag

Jag har många gånger i mitt liv märkt att svaren på frågor, insikter och beslut redan finns i mitt undermedvetande långt innan de stigit upp till ytan i mitt medvetna sinne. Jag kan ofta efteråt säga att det här visste jag, det här hade jag redan tidigare svaret på eller så har jag kunnat förutspå hur någonting kommer att sluta långt innan tiden är mogen. Ibland märker jag det också som en oro i kroppen, oro i själen och det behövs ett medvetet beslut om endera sätta problemen och/eller frågorna åt sidan än så länge eller att sitta ner och låta tankarna rulla in för att ordning på det som just då står för dörren.

Ett sjätte sinne, intuition, eller vad man vill kalla det.

Kuvahaun tulos haulle vem är jag

Utan att gå in på detaljer, så det som idag berörde i synnerhet det Jag behöver och det Jag vill, det är något som mognat redan under en längre tid, men som av någon anledning var tänkt att sättas till pappers först idag. Tankar som skall tas till tals för första gången först imorgon. Tankar som omformas till insikt och hoppeligen till delmål som i sin tur kanske leder till någonting konkret i framtiden. 

Men det där att stanna upp och lyssna på sig själv, det är nog det allra, allra viktigaste. Den tid skall jag även i fortsättningen ta mig. Det vill och det behöver jag. Kanske du också?

Kuvahaun tulos haulle vem är jag

Fantasyfantast

Jag har alltid läst mycket. Redan som yngre tyckte jag om att läsa och idag skulle jag kunna ligga och läsa en hel dag ifall jag har en riktigt bra bok.

Min stora passion är fantasyböcker. Jag har av någon anledning alltid haft vild fantasi, jag är kreativ, ritar och skriver gärna och jag antar att detta medfört att jag slukar allt som har med andra världar och väsen att göra.

I mina barndoms- och ungdomsår fanns det hemma en stor frysbox i mitt rum. Jag hade blivit tilldelad den eftersom mitt rum var störst. Inga traumor med det, men ibland på natten så vaknade jag av frysboxlampans gröna ljus och underliga ljud den gav i från sig. Då fick jag för mig att nån stod utanför fönstret och spanade eller att locket på boxen snart skull öppnas och jag skulle se något riktigt läskigt som försökte ta sig ut därifrån. Ja, det gick inte att få stopp på allt som rullade in i min, i det skedet klarvakna hjärna. Så jag fick smyga till syrrans rum och väckte henne, sedan släpade vi endera min madrass till hennes rum eller hennes madrass till mitt rum och då fick jag tag på sömnen igen. Så om vi annars stred som fan, men nattetid var hon nog den allra bästaste syrran :D 

Men vem jag ärvt min vilda fantasi av.....det vet jag faktiskt inte. Måste kanske fråga mamma.......


I allafall.

En av de bästa triologier jag läst är Cornelia Funcks böcker: Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd.
De handlar om om Mo och hans dotter Meggie som har förmågan att läsa fram personer ur böcker de läser högt, men också läsa in personer i själva berättelsen. Den här förmågan för dem in den värld som döljer sig bland bokbladen där magin har en mycket större roll än den har i vår värld. Böckerna balanserar mellan det onda och det goda, den handlar om vänskap och svek, om kärlek och hat, om magiska väsen, om dörrar som öppnas och dörrar som stängs, om val här i livet. Jag har läst triologin två gånger och funderar nu starkt på att ge mig in i den världen ännu en tredje gång.


J R R Tolkiens Sagan om Ringen och Frodo triologierna är också nämnvärda, dock i min smak rätt så tunglästa böcker. Men filmerna är fantastiska, de är så otroligt skickligt gjorda att jag kunde se dem om och om igen. Jag ser, om jag har möjlighet de flesta fantasymovies och serierna som är välgjorda och har bra intriger. Finns inget bättre än krypa upp i soffan och kasta sig ut i världar där allt är möjligt och där människan och jorden är bara en del av ett oändligt universum.


Jag förstår väldigt bra att dagens ungdomar och barn (även en del vuxna) i allt större utsträckning försvinner in i de virtuella världar som tex. olika fantasyspel för med sig. Där kan du vara någon annan - vara den du vill, där upplever du helt nya världar, du har vänner världen över och med bra grafik, intressanta och spännande intriger så försvinner vår hektiska värld och real life med både sorger och bekymmer rätt så snabbt. Jag säger inte att det alltid är en bra sak, men jag förstår dem eftersom jag själv kan fördjupa mig i en välskriven bok så till den milda grad att jag inte skulle vilja lägga den ifrån mig.


Lite sorgsen känner jag mig dock, för absolut ingen av mina vänner eller bekanta läser fantasy. Ibland får jag den uppfattningen att de tycker jag är lite konstig som gillar den här genren, men också irriterad över att jag borde förklara mig eller ändra på ett intresse som de inte förstår sig på eller för att genren EVVK. Själv tycker jag det är en styrka att vi är så olika som vi är och där en deckare eller en självbiografi kan få någon annan att dra efter andan av spänning så får de kanske mej att gäspa stort och börja tänka på annat. Men det är helt fine för det, för tänk om vi alla var lika? Det vore ju förbaskat monotont.


I mitt fall går det här också till en del hand i hand med tron på det övernaturliga. Jag tror att det finns någonting mer än bara vi, futtiga 7,7 miljarder människor på jorden, att vi inte på långt när är de enda i universum och och att vi har en själ som på sätt eller annat går vidare då vår tid är kommen. Jag tror att det finns flera dimensioner, det finns dom som gått bort som ännu vandrar på jorden och att det finns tidsresenärer, de som lärt sig resa genom tid och rum. Schamanerna är något som också fascinerar, den viktiga symbiosen mellan människan och naturen, om möten med andar och förfäder, möjligheterna att läkas och insikt om vägarna som finns utstakad för oss var och en att följa. 

Kuvahaun tulos haulle time traveler

Skulle jag ha möjlighet att välja så skulle jag vidga mina sinnen mycket mera, läsa och fördjupa mig i det jag inte känner till eller som jag bara skrapat på ytan. Men då jag läser det jag skrivit så får jag känslan av att jag kanske borde radera allting så ingen skrattar mig rakt upp i facet eller får för sig att jag är mer än lovligt galen. Fast vad bryr jag mig om det egentligen? Du är du och jag är jag.

Kuvahaun tulos haulle shamanic journey

Det är så det ska vara.


Sen KUNDE man ju fråga sig hur jag bott i Sisu i Kimito (jätteläskigt), nära en stor öde fabrik i Kokkola (mörkaste platsen med värstaste labyrinten) och nu i kyrkan i Dalsbruk? Jag med min vilda fantasi 😄. Men det är ett kapitel för sig. Ha det bra.


sunnuntai 28. heinäkuuta 2019

Galghumor

Jag undrar hur livet tett sig ifall man inte blivit tilldelad en stor portion med galghumor och situationskomik?
Hur många gånger har man inte skrattat i den mest corniga eller mörkaste stund eller då det vart som allra tyngs på jobbet? Ja skrattat med andra både på egen och på deras bekostnad. Vi KAN det där vi, jag och min närmsta släkt, arbetskompisar och bästa vänner.

Kuvan mahdollinen sisältö: 1 henkilö, teksti

Min mor har under en tid haft ont i sitt knä och det var det ämnet vi tangerade då vi pratades vid här om dagen då vi ville komma till skott med den överraskningsutflykt vi skulle bjuda henne och E på då hon fyllt 70år i våras. Det skulle inte bli något av den utflykten nu och jag tyckte hon borde boka tid till läkare för att kolla upp knäet, men det tyckte inte hon. Hon skulle följa med lite ännu, min älskade hälsovårdarmamma. Ja, det kan ju hända dom kapar halva benet svarade jag och föreslog rullstol till utfärden och så skrattade vi hjärtligt åt hela eländet.

Aiheeseen liittyvä kuva

Min systers yngsta son är precis i den åldern vid 15 år då hela helvetet bryter ut om mamma uppenbarar sig på samma plats där han är ute med sina kompisar. Igår kväll var vi på väg och simma och då vi kom till Sandudden såg vi att han var där med sina kompisar och medan vi långhalsat sniglade förbi simstranden i bilen så funderade vi över hur det skulle bli om vi trampat ut på bryggan i bara våra bikinin och börjat sjunga JA MÅ HAN LEVA? Ja, för han hade ju ändå födelsedag. Och sen skulle vi ha hoppat bomb från bryggan så det sprättat åt alla håll och solat på bryggan bland alla pubertets- och föräldradissande ungdomar i våra bikinin. I synnerhet jag med alla mina 1000kg. Fast vi kom fram till att då skulle allt vara kört för vår del, så vi fortsatte till Lillviken och simmade där i våra bikinin.

Aiheeseen liittyvä kuva

Vi var till Lidl i Kokkola med döttrarna och äldsta dotterns (hon är inte biologiskt vår, men vart placerad hos oss och är som en egen dotter för mig och är också Idas storasyster) lillebror. Jag skulle dit och köpa nya trosor för de tre par som jag nu använder är införskaffade i tidernas begynnelse och de har "börjat" tappa både formen och färgen. Då vi kom till trosbordet fanns det trosor i alla storlekar och jag lyfte upp en trepack på 5XL-trosor, dit både jag och min dotter skulle ha rymts. Vi tyckte alla de var i största laget. Men så fiskade min dotter upp en knippe med XL och L-trosor som de också skrattade hjärtligt åt, jag med för den delen, för att höra till gänget. Men sanningen var ju den att jag inte kunde gå ner så mycket i tros-storlek om jag skulle ha passliga trosor, så jag plockade med en knippe M-trosor och tänkte att de här kommer jag fan inte i. Men fina var dom. Nu finns dom här i väntan på lättare tider.

Kuvan mahdollinen sisältö: 1 henkilö, seisoo ja ulkoilma

Att sånt. Ni som inte känner till bilderna jag lagt upp så bekanta er med Villfarelser på Instagram eller gilla sidan på Facebook, världens bästa sanningar hittar ni där :D 

Kuvan mahdollinen sisältö: ainakin yksi henkilö

Sist, men inte minst. Vi var till Tammisilta för att äta i Hesburger med dottern och min mamma efter en lång dag på TYKS, I kön pratade vi enbart vad vi skulle beställa för vi var riktigt hungriga alla tre. Då svängde sig personen framför oss om sig, såg på mig, hälsade och sade att hon tyckte hon kände igen rösten. Det var apotekstanten från vårt lokala apotek. Ja, lite yngre än mig faktiskt, men hon får kallas apotekstanten nu i allafall, evigt unga är vi ju ändå alla.

Jag svarade ja hej, det var ju "roligt" att du känner igen rösten, nu känner jag verkligen att jag är en av apotekets stamkunder. Mamma och jag skrattade vårt inside-skratt, men apotekstanten tyckte nog jag hade lite konstig humor för hon log bara lite. Tänk, jag som försöker viska fram vad jag skall ha för mediciner i den ekande apoteksgrottan med miljoner öron, jag har i verkligheten pratat med så hög röst att man säkerligen kommer ihåg den. Tur att man slutat med preventivmedel och övergått till mera andliga mediciner.

I fortsättningen skall jag bara lämna fram en lapp och via teckenspråk kräva att vi inte pratar över huvudtaget.

Matt-tvätt

Då man skaffar stora mattor med hårt botten så tänker man inte ofta på hur man ska få dem tvättade då det blir dags för den rumban.

Åtminstone tänkte inte jag på det då jag skaffade min 2x3 meters luddiga matta till vardagsrummet, som var av bra kvalitet och rätt så förmånlig.

Där låg den på golvet och var länge och väl så vacker, den passade precis i mitt vardagsrum. Tills jag i våras skulle ta bort den då den började se GRÅ ut i stället för finfin vit och den "plötsligt" var i skriande behov av tvätt.

Mattrullen var stor och otymplig, den vägde mycket och där landade den i tamburen, hälften liggande i trappan, hälften på golvet som en bortglömd trasa då jag äntligen fock den hoprullad. Out of sight, out of mind eller nåt liknande, förutom då jag skulle dammsuga, då den var ohjälpligt i vägen och jag svor över att jag över huvudtaget skaffat den. Men....så förflöt en liten tid.

Att föra den till tvättinrättning var definitivt ett nej, för det skulle ha kostat mera än mattan var värd, men att tvätta den själv vid matt-tvätten var inte heller ett alternativ, för aldrig i världen att jag skulle ha orkat lyfta den till mangeln, inte ens om jag skulle haft någon som hjälpt till. Så deadend igen. 

Katterna härjade på längs den, drog sig fram med klorna, spionerade bakom den och tyckte den var en bra spångbräde då de av någon anledning skulle upp i trappan med full fart. OCH.....så förflöt en liten tid med allt annat som fanns på agendan.

Tills vi var på väg upp till Kokkola och jag ringde min förra arbetsplats där det finns ett stort tvätteri för att fråga om de ännu tvättar stora mattor med tryckspruta. Ja, jag började få smått panik över vad jag skulle göra med mattan och skam den som ger sig.

Men nej, de hade slutat med det för några år sedan eftersom mattorna, precis som jag skrev, var för stora och tunga att hantera. Men hon rådde mig att tvätta mattan vid 24Pesula i Kokkola, eftersom de har en "tasopesukone" för mattor med hårt botten som är billig OCH bra!

Jag googlade https://www.24pesula.fi/tasopesukone och sanna mina ord, att få tvättat mattan på 6m2 för ca.25€, DET var något för mig. Mattorna (ja, det fanns flera än en) skulle med upp till Kokkola!

Fast då började hjärnkontoret göra sig påmint, om det finns en sådan maskin i Kokkola och kedjan har tvätterier också i Södra Finland, då ska de väl i jämställdhetens namn även ha den här typen av maskiner också här nere? Japp, ny googling, i St.Karins fanns närmaste apparat och då övergav jag tanken om att rouda mattorna land och rike runt.

Så, den här veckan var vi med en kompis dit och tvättade mattor. Ja eller, maskinerna tvättade och vi snarvlade under tiden. Jag tvättade 4 länga mattor i en maskin a'18€ (där kunde man max. tvätta två 140x200cm mjuka mattor tillika), en stor yllematta i en annan a'18€ och min största matta i tasopesukone a'24,70€. Så för ca 60€ hade jag tvättat 6 mattor som blev handduks-torra (och hanterbara) och som jag sedan hängde ut i solen då jag kom hem.

Det ända jag saknade var doften av tallsåpa, men får väl skvätta ut några droppar då jag sätter mattorna på golvet. 

Lätt som en plätt, rekommenderar verkligen!

Egna chickennuggets

Jag har länge tänkt på att göra egna chicken-nuggets och nu då jag igår fixade till en sallad av lokala råvaror så hittade jag ett recept som verkade lovande och som jag modifierade så det till en del skulle passa på basen av vad jag redan hade hemma.

Här kommer receptet. Även om det står LCHF så kan alla äta det, men man har tagit detta i beaktning genom att använda mandelmjöl i stället för tex. skorpmjöl och tillsatt ost i paneringen.


Chicken Fingers LCHF / Paleo

Marinad:
1 dl olivolja
3 msk balsamvinäger
2 msk tomatpuré eller krossade tomater
2 msk soja
1 msk sambal oelek
2 finrivna vitlöksklyftor
lite salt och svartpeppar

1. Blanda alla ingredienser i en skål med tätt lock eller i en minigrip-påse du kan sluta till ordentligt.

Kyckling:
ca. 1kg kycklingfileér (jag köpte två paket a´410 gr.)

2. Skär fileérna i jämnstora bitar/långa remsor. Av en filé får man ca.4 bitar.
3. Lägg dem i marinaden och låt dem stå i kylen ca.2 timmar eller över natten. Sväng på burken/påsen nu som då så marinaden fördelar sig jämnt bland bitarna.

Till paneringen:
3 ägg

5 dl mandelmjöl
150 gr. parmesanost
1 tsk salt
1/2 tsk malen svartpeppar
1/2 tsk malen chayennepeppar
1 tsk lökpulver
1 tsk vitlökspulver
1 tsk paprikapulver

Gör detta just innan du tillreder nuggetsen:

4. Vispa äggen på en djup tallrik och ställ den åt sidan.

5. Finriv osten och ställ sedan in den i kylen igen.
6. Blanda de torra ingredienserna på ett fat/mindre ugnsform med kanter
7. Tillsätt den rivna osten i den torra blandningen och blanda om ordentligt så du får en jämn blandning.

8. Sätt ugnen på 225C

9. Ta fram en stor ugnsplåt och sätt ett bakplåtspapper på den. Beroende på mängden kött och bitar kan man behöva två plåtar

10. Doppa broilerbitarna i äggen och skaka av dem

11. Rulla dem därefter i mjöl-ost-blandningen så att den täcker bitarna ordentligt

12. Placera dem på plåten med lite mellanrum

13. Grädda mitt i ugnen i ca. 15-20 min. beroende på bitarnas storlek. Sväng efter halva tiden.


Egen erfarenhet efter första försöket:

Enligt receptet jag hittade på nätet ska man olja plåten och det medförde att paneringen drog i sig olja och nuggetsen blev inte så frasiga som de borde ha blivit och en del av paneringen fassnade på plåten. Därför skrev jag nu, med facit på hand, att man sätter dem på ett bakplåtspapper. Eller t.o.m på ett galler ovanpå plåten. Men har som sagt inte testat detta ännu.

Ida tyckte att nuggetsen var lite för starka men jag tyckte de var jättegoda och mycket, mycket smakligare än butikens nuggets. Kommer nog inte skaffa dem nå mera nu.

Vi åt dem med chilisås och en grönsallad innehållande isbergssallad, gurka, gul och röd tomat, sommarlök med skaft, vattenmelon och fetaost, samt vitlökssalladsdressing.

Hos oss skulle satsen räckt till about 3 pers. men för någon kunde den räcka till 4 personer eller bara åt två :D

Joka tapauksessa, SUOSITTELEN!





lauantai 27. heinäkuuta 2019

Vem är jag?


Aiheeseen liittyvä kuva
Via arbetshälsovården kom jag i kontakt med en väldigt bra arbetsplatspsykolog C som verkligen kan reflektera och ställa rätt frågor.

Jag har bara träffat henne några gånger, men nu har jag som hemläxa att fundera och svara på tre frågor:

1. Vem är jag?
2. Vad behöver jag?
3. Vad vill jag?

Det kunde ju vara lätt att svara på fråga nummer ett tex. mamma, dotter, syster, arbetskompis, vän och djurvän. Jag behöver en ny bil, lite mera pengar på kontot och jag vill hinna med en massa. Men, det vore alltför lätt. Skrattretande lätt.

För nu blir det mycket mera utmanande, eftersom tanken är att jag skall skala bort alla de roller jag blivit given eller själv skapat och se enbart på mig själv som människa, på den JAG är, på mina EGNA behov och på vad JAG vill.

Mitt innersta jag.

Den personen, den själen, ska jag nu försöka gräva fram långt in ifrån, hitta nycklarna och låsa upp extremt fastrostade dörrar och pika ner några murar, vada genom en massa kaosvatten och klättra över höga berg för att nå fram.

För mitt innersta jag, i sin helhet, det finns gömt därinne, kanske till och med glömt till en del.

Men jag skall göra mitt bästa, det lovar jag.

Kuvahaun tulos haulle who am i

Fast 
Vem är DU?
Vad behöver DU?
Och vad vill du?

Kuvahaun tulos haulle who are you

Sommar & sol på Sandudden


Sandudden.

Simstranden i Dalsbruk väcker många barn- och ungdomsminnen med gassande sol, varmt vatten, massor med människor som pratar och skrattar, barn som plaskar i strandskvalpet, men framför allt minnen av många sommartimmar på stranden med kompisarna.

Kuvan mahdollinen sisältö: taivas, ulkoilma, vesi ja luonto

Idag sår jag både medvetet och omedvetet frön till kommande barndomsminnen för min yngsta dotter. Och det här är ett av dem. Morgonsim vid Sandudden med en kompis som sovit över hos oss.

Kuvan mahdollinen sisältö: puu, taivas, ulkoilma, luonto ja vesi

Inga andra på stranden än bara vi där vid kl.8:30. Solen värmer redan, havet glittrar, några båtar susar fram långt borta och en ensam segelbåt är på väg mot nya äventyr. 

Kuvan mahdollinen sisältö: ainakin yksi henkilö, taivas, puu, ulkoilma, luonto ja vesi

Två fnittriga flickor som skrattande plaskar runt i vattnet likt två glada fiskar, hoppar från bryggan och dyker ner mot bottnen efter sand och för att se sig om i den klara vattenvärlden. Skratt och glada rop varvas med vattnets kluckande mot stranden och måsarnas skri uppe i den klara himlen. Det är något magiskt över stunden där på stranden och kunde jag samla in dofterna, ljuden och synintrycken, så skulle jag spara dem på burk och ta fram dem en mörk vinternatt då snön yr kring fönstren.

Kuvan mahdollinen sisältö: taivas ja ulkoilma

I stället paketerar jag varsamt in dem i mitt minne, där jag skall spara dem för kommande stunder och jag är så oändligt tacksam över just den här stunden, här och nu. Att få sitta här vid havet, en skön sommarmorgon, i världens vackraste skärgård med dottern simmande som fisken i vattnet, vad kunde vara bättre?

Kuvan mahdollinen sisältö: puu, taivas, kasvi, ulkoilma, luonto ja vesi