Sommar & sol på Sandudden

Sandudden.

Simstranden i Dalsbruk väcker många barn- och ungdomsminnen med gassande sol, varmt vatten, massor med människor som pratar och skrattar, barn som plaskar i strandskvalpet, men framför allt minnen av många sommartimmar på stranden med kompisarna.

Idag sår jag både medvetet och omedvetet frön till kommande barndomsminnen för min yngsta dotter. Och det här är ett av dem. Morgonsim vid Sandudden med en kompis som sovit över hos oss.

Inga andra på stranden än bara vi där vid kl.8:30. Solen värmer redan, havet glittrar, några båtar susar fram långt borta och en ensam segelbåt är på väg mot nya äventyr. 

Två fnittriga flickor som skrattande plaskar runt i vattnet likt två glada fiskar, hoppar från bryggan och dyker ner mot bottnen efter sand och för att se sig om i den klara vattenvärlden. Skratt och glada rop varvas med vattnets kluckande mot stranden och måsarnas skri uppe i den klara himlen. Det är något magiskt över stunden där på stranden och kunde jag samla in dofterna, ljuden och synintrycken, så skulle jag spara dem på burk och ta fram dem en mörk vinternatt då snön yr kring fönstren.

I stället paketerar jag varsamt in dem i mitt minne, där jag skall spara dem för kommande stunder och jag är så oändligt tacksam över just den här stunden, här och nu. Att få sitta här vid havet, en skön sommarmorgon, i världens vackraste skärgård med dottern simmande som fisken i vattnet, vad kunde vara bättre?