Rea

Att gå på rea är INTE min grej. Speciellt om det gäller klädrea.

För det först gillar jag inte då man får söka med ljus och lykta efter parkeringsplats. Och då du äntligen hittar en ruta så får du hålla på i oändlighet med att få bilen parkerad innanför dom vita linjerna, för inte vet jag vem som räknat ut hur mycket utrymme en bil i dagens läge behöver, men dom är pyttehobbit-små. För att inte tala om att få upp dörrarna utan att smälla in i grannens bil.

För det andra för att det inget värre finns än att trängas bland folk som verkar sjukt hysteriska med att roffa åt sej allt-här-och-nu-med-detsamma-mentalitet (ja för jag kör ju inte med sånt över huvudtaget). Men sen OM man hittat något som SER ut att kunna passa (och som dignar av både -30%, -50% och en sista ta-mej-för-helvete-då-70% lappar) så skall man köa till ett provrum där man knappt ryms in. Där speglarna visar horribla mardrömmar så fort man klär av sej och där storlek L verkar ha krymt till S mellan det att man hittat plagget tills stunden man ska klämma in sej i fanskapet. Svettigt, förbannat stressigt, inte undra på att folk lider av panikångest.

Och sen, till sist och slut om man mot all förmodan hittar nåt som kunde tänkas vara någotlunda, så skall man köa till kassan, där man kämpar både med att hitta bankkortet och kedjans eget kort man inte använt på år och dar, undangömt någonstans där man aldrig brukar titta (som om nu ens plånbok skulle vara så ofantlig stor). Men ett kort som MÅSTE dras genom apparaturen för att man skall få den där ynkliga bonusen som sen aldrig blir använd. Ja, för man kommer ändå aldrig upp till minimi.

Då man åker hem är man så totalt slut att man dyrt och heligt svär för sej själv att nu aldrig mer. Tills följande rea ploppar in i postlådan med -70% lysande imot en så man tror att ögonen skall trilla ut.

Ja då har man glömt alla pytteparkeringar, köer, speglar, panikångest och felmärkta XL-kläder, då är man liksom på G igen.

Ps. Fast det här gäller ju inte rea på inredningsattiraljer, där bara rullar allting på och man är både blind och döv för eventuella störningsmoment.

Pps. Fast jag glömde att pengar kan bli ett problem är, rättare sagt för-lite-pengar.,...