Under de senaste vekcorna har både en och annan leksaksjulkatalog från olika affärskedjor droppat ner i postlådan. Eller man kan kanske säga TRYCKTS ner i postlådan, för i dessa dagar verkar det som om postbäraren går på högvarv, ALLT-SKALL-IN-LÅDJ*VELN, om man så skall strutta ihop både reklam, tidningar och annat oviktigt, som typ räkningar. Men jag tömmer den snällt (så gott som) varje dag och slätar ut det som slätas kan. Fast iband känns det som om postlådan skulle pricka då en trycker den full och man i sin tur drar UT allting därifrån, i ALLT-SKALL-UT-UR-LÅDJ*VELN-anda. Stackars låda, inte undra på att den ser lidande ut varje gång jag närmar mej den.
Men i allafall.
De här leksakskatalogerna, de är överfulla med den finare och dyrare leksaken än den andra, jag blir helt snurrig av att bläddra i dem, Vissa har jag aldrig hört talas om, andra vet jag inte varför de ens blivit uppfunna, för att inte tala om hur man använder dem.
Börjar jag bli gammal eller håller utbudet på att explodera i såna ofantliga mängder att det absolut inte finns några som helst möjligheter att ha koll på allt fast man skulle vara hur up to date som helst? Svårt att säga, kanske det är frågan om lite både och....men jag blir bara virrigare och virrigare ju mer jag bläddrar i dem. Veta där sen.
Eftersom sonen redan är 20 år så har det gått en lång tid här emellan då man inte behövt fundera på det här leksaksutbudet i så här stor utsträckning. Visst, julen och julklapparna är ju nog på tapeten alla år, men dottern har vart så liten att man som vuxen kunnat avgöra vad som vore roligt att ha. Och vad som är vettigt.
Men nu är hon så stor flicka att hon själv ringar runt vad hon önskar sej och ringarna ökar i takt med antalet leksakskataloger. Sen sitter vi tillsammans och går igenom dem, för jag MÅSTE få veta vad julgubben hämtar. KANSKE hämtar, påminner mamma mellan varven. Fast vissa leksaker ser faktiskt ut som om de skulle gå i bitar efter första leken, andra antagligen redan då man öppnar paketet, tänker mamma, Fast det säger hon inte högt, för nu är det aaaa och åååå som gäller.
Med noggrann precision och en tusch som säkert syns har dottern som sagt ringat in allt som är viktigt och behövligt. Hon förklarar varför och mamma försöker hänga med. Prisen är gastronomiska tycker mamma om hon blev tillfrågad (fast det blir hon inte), där ryker julskinkan och där allt i fiskväg, tänker hon. Och skulle plånboken och den "goda" viljan ge efter så skulle vi bestämt få beställa en bulldozer hit för att röja rum bland allt som julgubben skulle släpa hit med långtradare. Fast det säger mamma inte högt, för hon har fullt upp med att säga alla aaaa:n och åååå:n som förväntas av henne.
Då vi läst katalogerna färdigt, säkert en eller två/kväll och dottern gjort eventuella korrigeringar, i praktiken lagt till något hon missat under tredje omgången så sätter vi ut den kvällens katalog på terassen så tomtarna kan ta den under natten. För hur skall julgubben annars veta vad dottern önskat sej om han inte får hennes kataloger vill säga? Julgubben får nog stroke med mindre och med färre kataloger än alla de som barnen returnerar till honom, tänker mamma. Fast det säger hon inte högt, för i samma väva försöker vi komma underfund med var katalogen skall placeras så att den a)inte flyger bort, b)trollen inte tar dem och c)tomtarna säkert hittar den.
Vi (dottern) bestämmer oss för att det allra, allra bästaste stället, efter att ha flyttat katalogen hit och dit, upp och ner, nog är på den röda gungstolen som står där ute på terassen. Men under stolsdynan så bara en liten del av katalogen syns. Tomtarna har nämligen väldans bra syn vet dottern att berätta. Och hörsel tillägger mamma eftersom det OCKSÅ är BRA att veta att de kollar om det finns några snälla barn. Och vuxna säger dottern, medan hon puffar och vrider dynan i rätt läge. Ja, det hade kanske mamma inte så där AKTIVT tänkt på. Fast en så oväsentligt sak säger hon inte.
Men hör och häpnad, på morgonen HAR tomtarna hämtat katalogen, ja dom har aktivt och utan gnäll besökt vår terass i fem nätter nu, den sjätte är antagligen på kommande. Fast i den här takten skulle nog mamma behöva en ny ryggsäck för snart släpar den i backen av all julgubbspost. Fast det säger hon inte högt för
det tomtarna tar,
det till julgubben far.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti