Min våg

Idag då jag var på väg i duschen så tänkte jag att nu ska jag banne mig ta och väga mig så där på skoj då jag nu har redan ANDRA fastedagen på gång.

Nå, på skoj och skoj. Skoj skulle det inte vara om vågen visade mera än senaste vecka, men i allafall, skam den som ger sig.

Så jag klädde av mig och såg till att inget annat tungt än min egen lekamen skulle höja på siffrorna och gick till hobby-/gästrummet där jag veteligen lämnat vågen vid senaste katastrofala träff. Men hur jag än sökte så hittade jag den inte?! Jag hade över huvudtaget INGET minne av att jag skulle ha flyttat på den, så chockad var jag nog vid det tillfället. Men vågen var och blev försvunnen.

Där stod jag rakt upp och ner, spritt språngande naken och blev så småningom irriterad och till och med svettig då jag började flytta på en massa tunga saker för att se vart den tagit vägen. Okej, okej, inget fel med att svettas, men vad f*n, så där kan väl inte en våg bara försvinna?!

Nå, i något skede tvingade jag mig att stanna upp och faktiskt fundera var den kunde finnas och DÅ, då fick jag syn på ett av de inbyggda skåpen där jag förvarar gardiner och tro mig, då jag slet upp dörren låg vågen där på golvet, halvt om halvt gömd under en gardin som si så där passligt trillat ner från en av hyllorna.

Jag är HELT säker på att den själv tagit sig dit, antagligen helt på det klara med att min tyngd blir dess död. Helt och hållet kan jag inte klandra den, min tyngd höll på att bli min död också.

Sist och slutligen fick vi så mycket samarbete till stånd att vi kom underfund med att min vikt minskat med hela TVÅ kilo!

Inte så illa må jag säga.

Ps. Tur att man inte bor i höghus med grannar på alla sidor.